Katarinas arv

Första delen i kampanjen.

Katarina hade just dött och hennes testamente hade blivit känt. Gundarike sörjde sin bortgångna regent men undrade också mycket över vad som skulle hända nu. Få var nöjda med utsikten att få den driftiga och begåvade drottning Katarina ersatt med hennes son Knut. Många var också tveksamma till det här med riksdag, vad var det för konstig nyhet som Katarina tvingade på sitt folk från andra sidan graven?

Atle av Slaguggla arbetade som skrivare och var med gruppen som stod vid Katarinas sängkant när hon dog. För honom var den här riksdagen en möjlighet. Nu skulle landet kunna styras av ett upplyst råd av högadliga och inte av en enda regents försök att klara allt själv. Samtidigt var risken att bönder och borgare skulle komma att styra landet genom riksdagen. För att ge de högadliga den kontroll som var nödvändig kallade Atle dem till ett möte. Det var dags att bestämma hur man skulle ta kontroll över den här nya riksdagen.

En liten grupp högadliga samlades på ett värdshus. Mötet ägde rum i hemlighet för att inte kung Knut skulle kunna hindra det eller avlyssna det. För många högadliga var det en ny upplevelse att ta på sig de enkla kläderna som passar en bonde eller borgare, men man gjorde det för mötets skull och kanske för spänningens skull också.

Den riksdag kungen kallat till hade tre frågor på dagordningen

Det hade kommit ett förolämpande brev från grannlandet Haraldsrike och frågan var hur man skulle svara på det.

Skulle man härmönstra för att vara beredd om Haraldsrike gjorde något?

Borde man anlägga en ny stad till drottning Katarinas minne?

Under en kväll av som präglades av sammanhållning och samförstånd diskuterade man frågorna. Här och var rådde delade meningar, men mötet kom fram till gemensamma hållningar.

Man la också till ett par egna frågor.

Mötet föreslog att man skulle ta upp i riksdagen att skapa en nordlig expeditionsstyrka för att kväsa de nya områden som erövrats i norr i slutet av Katarinas regering.

Det föreslogs att man skulle skicka en delegation till Haraldsrike för att fördjupa handeln.

Ett krisråd ansågs behövas som kunde tjäna som en riksdag i miniatyr och fatta beslut utan att sammankalla hela riksdagen.