Byamarknad i Tallnäs

Ätternas dynamik

Ätten som bank

När en medlem i en ätt bedöms redo att bli vuxen så att säga, börja sitt yrkesliv, skaffa hus och familj, är ätten där för att skaffa fram det kapital eller de resurser som krävs. De flesta yrken kräver någon sorts investering att få börja med eftersom det ofta krävs tillstånd för att få göra dem och dessa tillstånd köps av den lokala makthavaren, i Tallnäs är det baron Melinda av Gyllenstråle. På samma sätt behövs förstås resurser för att få ett hus.
Det är ättens medlemmar som skrapar fram dessa resurser. Du får alltså (förhoppningsvis) det du behöver för att få ett yrke och annat sådant som kräver större investeringar från ättens övriga medlemmar.
I gengälld förväntas du ställa upp efter förmåga när det är någon annan medlem i ätten som behöver ättens stöd. Din återbetalning av det som ätten “lånade ut” till dig är att du själv bidrar till någon annans behov.
Naturligtvis är inte det här systemet rättvist. Ätten kan ha mer eller mindre resurser precis när just du ska få ditt första yrke eller hus och det spelar ganska stor roll hur omtyckt du är bland de äldre i ätten.

Giftermål

När två personer ska gifta sig måste de två personernas ätter komma överens. Den ena personen övergår då juridiskt och praktiskt i den andra ätten och ofta betalar den ätten som får paret en summa som i viss mån kompenserar den andra ätten för arbetet den hittills gjort, med uppfostran och sådant, men summan ska också kompensera lite för framtida intäckter. Det finns en tydlig tendens att gifta par hamnar i ätten som har mer resurser.
På högre nivå, när ätter med baroner och grevar är inblandade, är den här förhandlingen i stort sett det hela, själva de personer som ska gifta sig är ofta knappt tillfrågade. Bland lägre folk är det väsentligt vanligare att en person presenterar den person de är intresserade av att gifta sig med för ätten. Förhandlingarna mellan de ätterna måste sedan lyckas förstås.
Ibland kan förhandlingar om giftermål leda till mycket mer än bara en övergångssumma. Flera par kan vara inblandade och personer kan “bytas” mot varandra, handelsöverenskommelser kan slutas och i princip finns det ingen gräns för hur komplicerat det kan bli.
En person som gifts in i en ätt anses tillhöra den ätten juridiskt och på alla andra sätt. Ofta har dock personen kvar personliga band med sin gamla ätt, om inte annat är det ju personens syskon och föräldrar. Om paret får barn tillhör barnet förstås ätten paret tillhör.

Ätten växer

En framgångsrik ätt kommer troligen få fler medlemmar, delvis genom att den har råd att gifta in fler medlemmar i ätten, ibland har den råd att adoptera ättlösa och så föds det ju barn också som ätten har resurser nog att föda och fostra.
Typiskt har en ätt medlemmar i flera byar i ett visst område och ättens medlemmar träffas i nära anslutning till var fjärde byamarknad eller så och tar beslut som gäller ätten som helhet. Ofta förväntas de medlemmar av en ätt som bor i en viss by ta hand om ättens medlemmar i den byn mest och framförallt i vardagen. Då och då behöver hela ätten dock gå samman för att ordna något åt någon av dess medlemmar. Det kan till exempel vara om ett yrke ska inköpas som är eftertraktat, såsom svärdstagare (lägsta nivån adlig).

Ätten delas

Genom att ätten växer kan den bli för stor. Detta kan visa sig på flera olika sätt, men ett vanligt är att det börjar bli svårt att få alla att samlas på ett ställe. Det blir för långt att resa för vissa eller så kan inte alla samtidigt. Detta har naturligtvis också med resurser att göra, medlemmar i en baron-ätt kan resa i flera dagar för mycket pengar till sitt ättemöte medan en bonde kanske inte kan ägna mer än en dag åt sådant. I så fall kan ätten delas, mer eller mindre officiellt. Det kan tas ett beslut på ett ättemöte eller så inser vissa bara att de inte sett andra medlemmar på lång tid. Delning som sker på så sätt kan ofta ske i stort samförstånd och de två ätter som uppstår kan betrakta sig som vän-ätter i generationer.
Det kan också bli så att ätten delas genom att medlemmarna är oense om något. Det blir lätt en tendens att en sådan delning sker enligt någon geografisk skiljelinje eftersom det är lättare för folk som bor nära varandra att träffas och diskutera fram en gemensam åsikt, som sedan kan skilja sig från en åsikt de längre bort kommit fram till. Det kan många gånger röra sig om ett större projekt som vissa anser ska ske i en del av ättens område. Ibland kan frågan vara mycket mindre praktisk och snarare röra sig om personliga motsättningar förstås.
En sådan delning kan naturligtvis ske i en mindre ätt också, men dels är det mindre risk att de har så olika åsikter och framförallt behöver ätter vara en viss storlek för att vara livskraftiga, ingen vill dela en ätt och hamna i en som inte kan klara sig.
Ätter som delas utan samförstånd kan istället ganska lätt hamna i långdragna konflikter.

Ätten och hederskulturen

Ätten har en viss heder som i någon mening är summan av alla medlemmarnas heder.
Om en enskild person har förbrukat sin heder brukar personen uteslutas ur sin ätt och i princip förvandlas till tiggare.
Om en hel ätt förlorar sin heder upplöses ätten och de som ingår försöker bilda nya ätter. En ätt kan gå från att vara en högadlig ätt med grevskap till att hamna på samhällets botten.
Mer om hederskulturen [KOMMER FINNAS] under Världstexter - Gränslandsvärlden - Hederssamhället