Tecknad av Nina Olsson.
Katarina är född år 182 och dog år 245, 63 år gammal. När Katarina var tio år tog hennes mor över makten i landet, men hon regerade inte så länge innan hon blev dödad i strid åtta år senare. När Katarina tillträdde makten ärvde hon ett krig som pågått i flera år och nästan genast fick hon ett till på halsen. Tidigt visade hon militär talang när hon förnekade fienderna möjligheten till ett avgörande slag under ett par års krig. Sedan lyckades hon sluta fred med den ena fienden så att hon kunde satsa för att besegra den andra. Under de följande åren fördes flera framgångsrika krig, Gundarikes styrka ökade och flera områden togs från fienderna.
Men för Katarina var kriget bara ett verktyg, som hon dessutom helst undvek att använda. Hon sökte hellre diplomatiska lösningar och hon hade stora framgångar i sina försöka att knyta allianser.
Katarina var en duktig strateg och taktiker, en bra administratör, ekonomiskt begåvad och en god ledare. Hennes största talang var dock förmågan att välja rätt person till rätt uppgift, att ge klara men flexibla direktiv och att uppmuntra folk att arbeta effektivt. Det enda område där hon tog de flesta beslut själv var inom diplomatin, där hon alltid själv mötte främmande sändebud, även från länder av liten betydelse. Hon hade en vinnande personlighet och var en extremt god konversatör. Samtidigt kunde hon få koleriska utbrott ibland och om hon väl bestämt något så ändrade hon sig inte. Hon var envis på gränsen till det enfaldiga i många frågor.
Katarinas mål var att utöka Gundarikes område och maktsvär och för detta arbetade hon hela sitt vuxna liv och hon nådde stora framgångar. Vid hennes död är Gundarike en lokal stormakt vars inflytande känns långt utanför landets gränser.
Hon var också en populär drottning, i princip alla i landet accepterade hennes hårda nypor och tuffa beslut, eftersom det blev resultat. Att säga att hon var älskad av många är att överdriva men hon var respekterad av alla och beundrades av de allra flesta. Många gånger kunde hon välja att ta folkets och de fattigas parti, men någon folkets drottning var hon inte och under hennes ledning har de fattiga gått igenom flera svåra perioder.
Det blev tre barn, vilket är ganska lite med tanke på att det var allmänt känt att Katarina levde ett ganska utsvävande liv och hade många älskare, särskilt på senare år. Ett av barnen dog vid födseln men de andra två blev nästan vuxna, Erik och Knut. Erik dog när han var sexton i en ridolycka, något som Katarina tog mindre hårt än vad man kan förvänta sig.
Att Knut var en besvikelse för Katarina var det ingen tvekan om. Det finns en omtalad incident när Knut var åtta då han stampade på en katt så att alla revben knäcktes. För Katarina var detta ett tecken på att sonen inte borde få styra riket eller överhuvudtaget få för mycket ansvar.