Gränslandsvärlden

Barn i samhället.

Barn går generellt inte i skola eller liknande. De lär inte bara av sina föräldrar, utan det brukar anses bra för barn att pröva på många olika yrken i byn under tiden de är unga. Barn börjar arbeta ganska tidigt, men det är ofta inte så mycket tid som läggs på det och arbetsuppgifterna är ganska lätta.

Det är inte så ovanligt att barn skickas till andra byar för att leva och arbeta där ett tag, utan sina föräldrar. Det anses vara ganska fostrande och nyttigt för barnen.

Barn till adliga går i skola, ganska ofta i internatskola. Det finns kanske inte mer än femtiotusen adliga personer i ett land, varav ungefär tiotusen tillhör familjer som äger något större område, så i varje årskull finns det kanske tusen barn som ska lära sig läsa. Ett helt land har kanske inte mer än tio skolor sammanlagt.

Det är ovanligt att barnen har en egen lärare, som en guvernant. Denne måste ju också vara adlig och det är inte så många familjer som har råd med det. Det anses också fostrande och bra för nätverksbyggandet att träffa andra adliga på skolan.

Att bli vuxen.

Barn blir inte vuxna vid en specifik ålder, utan bara ungefär när de är tolv. Barnets föräldrar, eller någon annan som är ansvarig för dem, proklamerar i något officielt sammanhang, exempelvis en marknad, att barnet är vuxet nu, att det är redo. Detta brukar vara en kombination av att barnet har uppnått en viss grad av mognad och sådant och att de praktiska förutsättningarna är rätt. Det kan tillexempel hända att du inte kan bli vuxen för att det inte finns något yrke åt dig.

Som vuxen förväntas du ha åtminstone något av, ett hus, ett jobb eller vara gift. I princip kan du vara vuxen även om du saknar alla dessa tre, och du kan vara barn och äga ett hus eller ha ett jobb, men det är väldigt ovanligt.

Det är ätten som förväntas skaffa ett yrke åt dig. För de allra flesta är detta de första de får när de blir vuxna, och i princip det som gör att de blir vuxna. Sedan har du ofta detta yrke några år, men bor ändå kvar hemma. I de allra flesta familjer förväntas den arbetande unga vuxna bidra till familjen under den här perioden.

Några år senare byter ofta den unga vuxna yrke och börjar mer aktivt leta efter någon att gifta sig med. Det händer att en ogift flyttar till ett eget boende men det är inte så vanligt, oftast får den unga vuxna ett boende i samband med giftermålet.

Arv.

När någon blir vuxen förverkar den mycket av rätten att ärva sina föräldrar. Oftast har varje förälder utsett ett barn som ska ärva huvuddelen av den förälderns tillgångar. De andra barnen, som inte är vuxna, får då ungefär en tiondel av det den föräldern äger, tillsammans. Den som föräldern är gift med får allt det som anses gemensamt, oftast framförallt huset (och om det finns småhus runt huset). Vuxna barn får dela på en tiondel. Resten tillfaller det utsedda barnet, inklusive eventuella avtal med en feodalherre, om dessa anses kunna hållas av ett barn. Ett yrke till exempel, anses inte kunna det för det mesta.

Det blir alltså så att den ena föräldern utser ett barn som primär arvinge och den andra ett barn. De kan utse samma, även om det finns fler barn i familjen. Om ett barn som är primärarvinge blir vuxet kan det inte längre vara primärarvinge och en ny utses.

De barn som inte är primärarvingar brukar ofta få något från sina föräldrar medan dessa lever. De kanske förses med den utrustning som behövs för ett yrke, även om de är barn. Detta kan ibland vara vapen och så får barnet bli soldat. Ofta avkräver föräldrarna primärarvingarna löften om att de ska låta de andra barnen bo kvar på gården och arbeta på den tills de är vuxna, något som inte alltid blir helt konfliktfritt om föräldrarna dör.