Gränslandsvärlden

Gifta i vardagen.

Folk som gift sig tillhör nu samma ätt. Detta kan ofta vara en ganska stor omställning för den som bytt ätt. Alla ätter har sina egna unika traditioner i detaljerna och sin egen interna hierarki. Det kan visa sig att en person som den personen känt till i hela sitt liv visar en helt ny sida mot sina ättemedlemmar. Det är ingen som förväntar sig att en person som byter ätt helt ska förlora lojaliteten till den gamla ätten, det är ju ändå släktingar och sådant i den ätten. Ändå förväntas den person som bytt ätt ha sin slutgiltiga lojalitet mot den nya ätten. Det är inte vanligt att folk har gemensam ekonomi. Normen är att ett antal utgifter betraktas som gemensamma, ofta huset, barnen och de resor familjen gör. Dessa fördelas på lite olika sätt, det kan vara hälften var eller enligt något system som tar hänsyn till om den ena har märkbart mer resurser. Ibland diskuteras den frågan som en del av ätteförhandlingen, men det vanliga är att det lämnas åt paret. Utöver detta har folk sin egen ekonomi och väljer till exempel själva om de vill byta yrke eller så. Det förekommer att par bjuder mot varandra när de ska försöka skaffa sig något från feudalherren. Det brukar ses som lite dumt av omgivningen, men inte extremt. Bland adliga är det inte ovanligt att den som byter ätt har kvar någon mindre förläning i de område där den ursprungliga ätten har sina. Detta brukar relativt till ätternas områden mest vara en liten plätt, men att bo på en sådan plätt är ofta en bra sak för de som är vassaler. Ofta driver inte greven eller baronen in de skatter som är besvärliga att flytta och på det hela taget hålls området under ganska slapp uppsikt, något som ibland kan gynna de fattigare. Fast ibland kan det förstås slå åt andra hållet.

Barn.

Frågan om barn i relationen kan vara lite klurig. Det går inte att få barn utan sin vilja så att säga, varken den som blir gravid eller den som gör gravid kan göra det utan att vilja. Sedan kan viljan förstås vara för att det finns någon belöning, snarare än en direkt längtan efter barn. Däremot är det inte säkert att det blir barn även om båda försöker. Barn kan mycket väl dö i olika sjukdommar när de är små, och det är bäst att skaffa några stycken, för att öka chansen att några överlever till vuxen ålder. Det är det klart vanligaste att föräldrarna delar lika på arbetet att uppfostra barnet.

I sociala sammanhang.

I sociala sammanhang förväntas inte gifta par uppträda gemensamt så ofta. Har paret barn är det inte konstigt att den ena stannar hemma medan den andra går på festen. Går ändå båda på samma tillställning anses det nästan lite ofint att hålla sig för mycket till varandra.