Gränslandsvärlden

Menu

Tillbaka till Byamarknad i Tallnäs Introduktion Historia Religion Geografi Etnografi Ekonomi Militär Samhällens organisation Teknologi Hederssamhället Lag och Rätt -Samlevnad --Den höviska kärleken --Kärleken i de högre stånden -->Kärleken bland allmogen --Giftermål --Gifta i vardagen --Barn i samhället --Skiljsmässa

Kärleken bland allmogen.


På många sätt är de som inte tillhör samhällets grädda mer privilgerade i sitt kärleksliv. Bland allmogen anses det lite groteskt att gifta ihop barn, även om själva giftermålet inte sker förrän de är vuxna. Det är också viktigare att själva relationen fungerar i vardagen. De rika kan, om de inte gillar varandra, bo på olika håll, göra olika saker och så vidare. Det fungerar inte riktigt att göra så bland allmogen, de flesta har verkligen inte råd att "utforska sig själv i religionens namn", utan måste hantera dagliga bekymmer.

Därför lägger vanligt folk mer vikt vid att de två trivs ihop. Naturligtvis kan inte vem som helst gifta sig med vårt barn, men det finns en liten grupp av tänkbara kandidater och ur den gruppen går det välja och bli vald.

De som bor ute i en by, eller en liten samling byar kanske, som ligger inom en dags vandring från varandra, känner till de andra som bor i området mycket mer som personer. De har antingen pratat, vart med på samma danser, arbetat tillsammans den gången bron som går mellan byarna skulle repareras och så vidare. Inom adeln vet man vad andra har och skvallrar om hur de är, inom allmogen vet man hur folk är och skvallrar om vad de har.

Alla har någon sorts medvetande om idéalet med den höviska kärleken, även om kunskaperna om detaljerna varierar. I viss mån kan kanske detta liknas vid att hänga med i kändisvärlden, vissa tycker det är kul och vet mycket om det, andra kanske vet väldigt lite. Det är inte så sällan som mindre element från den höviska kärleken blandas in i flirt eller kärleksritualer, ibland som ett sätt att vara romantisk och ibland som ett sätt att slippa ta stora steg på ett okänt och oberäkneligt sätt. På det stora hela dock är den höviska kärleken mer en kuriositet.

Det vanligaste är att ett par har känt till varandra i flera år och sedan händer något där de börjar se på varandra på ett nytt sätt. De kanske arbetar tätt ihop på något ett tag. De kanske går på en dans, vilket är ett ganska vanligt tidsfördriv bland unga, och sätter igång att prata.

De vuxna försöker generellt anordna aktiviteter där de unga ska träffa varandra och kunna hitta någon de gillar. Det är viktigt för hedern att sådant inte leder till något tvivelaktigt före äktenskapet, och sådana aktiviteter är alltid övervakade av de vuxna. Sedan finns det förstås sådant som ordnas av ungdommarna själva, vilket anses lite farligt, och att springa på sådant kan ge dåligt rykte det med.

Samtidigt ska vi inte alls ge sken av att det finns någon sorts ungdomskultur. Det sjungs samma sånger och dansas samma danser i alla åldrar. De flesta ungdommar håller sig också till reglerna någorlunda, straffet för att ränna ute på nätterna är inte utegångsförbud, utan snarare uteslutning ur gemenskapen och ätten vilket i princip är ett dödsstraff.

De danser som finns är ofta av den typ som brukar förekomma i kostymdramor, fast kanske ofta lite mer fartfyllda, men samma typ, där de dansande står i två led och sedan gör turer med varandra i vissa mönster.

När två personer umgåtts mycket brukar någon av dem helt enkelt ta upp frågan om de kan gifta sig. Detta är ofta lite affärsmässigt formellt, men kan förstås lindas in i mer eller mindre romantik. Notera att de förhoppningsvis aldrig vart helt ensamma under den här tiden.

Om paret är överens presenterar de varandra för sina respektive ätter. Detta är oerhört sällan något som kommer som en överaskning för ätternas medlemmar. Det är inte ovanligt att presentationerna leder till två mindre fester. Om ätterna anser att den personen inte är en lämplig kandidat har detta gjorts klart för ett tag sedan, det händer väldigt sällan på presentationen.

Ätterna förhandlar om äktenskapet. Den först frågan är egentligen vilken ätt paret ska tillhöra. I juridisk mening flyttar den ena personen över till den andra ätten och blir en del av den. Det är också ofta väldigt mycket det som rent praktiskt händer. Den ätten som då får en ny person förväntas betala en summa till den andra. Summan kompenserar den andra ätten för kostnaden med att föda och uppfostra medlemmen och för någon sorts framtida intäckt som nu bortfaller.

Naturligtvis kan inte summan täcka hela kostnaden för en människas liv, i princip handlar det ofta om kanske något års inkomster eller så. Den ätten som då "vann" paret förväntas nu också ge paret ett gott liv. Ätten står för någon sorts hus, ser till så att båda medlemmarna har en försörjning och skapar ett socialt sammanhang. Ätten får helt enkelt troligen lägga ut en ganska betydande summa pengar.

Det anses generellt bra om det inte är så att bara en person byter ätt, utan att de båda ätterna byter med varandra, så att det är två par, varav det ena hamnar i den ena ätten och det andra i den andra. Då måste det förstås finnas något lämpligt par, och här kan även allmogen sätta en hel del press på sina unga. Den vanliga lösningen, mellan två ätter som har mycket kontakt med varandra, är dock att helt enkelt bara låta en sorts skuld stå mellan ätterna, tills nästa par dyker upp.