Gränslandsvärlden
Tillbaka till Byamarknad i Tallnäs
Introduktion
Historia
Religion
Geografi
Etnografi
Ekonomi
Militär
Samhällens organisation
Teknologi
Hederssamhället
Lag och Rätt
-Samlevnad
--Den höviska kärleken
--Kärleken i de högre stånden
-->Kärleken bland allmogen
--Giftermål
--Gifta i vardagen
--Barn i samhället
--Skiljsmässa
Kärleken bland allmogen.
På många sätt är de som inte tillhör samhällets grädda mer privilgerade i sitt kärleksliv. Bland allmogen anses det
lite groteskt att gifta ihop barn, även om själva giftermålet inte sker förrän de är vuxna. Det är också viktigare
att själva relationen fungerar i vardagen. De rika kan, om de inte gillar varandra, bo på olika håll, göra olika
saker och så vidare. Det fungerar inte riktigt att göra så bland allmogen, de flesta har verkligen inte råd att
"utforska sig själv i religionens namn", utan måste hantera dagliga bekymmer.
Därför lägger vanligt folk mer vikt vid att de två trivs ihop. Naturligtvis kan inte vem som helst gifta sig med
vårt barn, men det finns en liten grupp av tänkbara kandidater och ur den gruppen går det välja och bli vald.
De som bor ute i en by, eller en liten samling byar kanske, som ligger inom en dags vandring från varandra, känner
till de andra som bor i området mycket mer som personer. De har antingen pratat, vart med på samma danser, arbetat
tillsammans den gången bron som går mellan byarna skulle repareras och så vidare. Inom adeln vet man vad andra har
och skvallrar om hur de är, inom allmogen vet man hur folk är och skvallrar om vad de har.
Alla har någon sorts medvetande om idéalet med den höviska kärleken, även om kunskaperna om detaljerna varierar.
I viss mån kan kanske detta liknas vid att hänga med i kändisvärlden, vissa tycker det är kul och vet mycket om
det, andra kanske vet väldigt lite. Det är inte så sällan som mindre element från den höviska kärleken blandas
in i flirt eller kärleksritualer, ibland som ett sätt att vara romantisk och ibland som ett sätt att slippa
ta stora steg på ett okänt och oberäkneligt sätt. På det stora hela dock är den höviska kärleken mer en
kuriositet.
Det vanligaste är att ett par har känt till varandra i flera år och sedan händer något där de börjar se på varandra
på ett nytt sätt. De kanske arbetar tätt ihop på något ett tag. De kanske går på en dans, vilket är ett ganska vanligt
tidsfördriv bland unga, och sätter igång att prata.
De vuxna försöker generellt anordna aktiviteter där de unga ska träffa varandra och kunna hitta någon de gillar. Det
är viktigt för hedern att sådant inte leder till något tvivelaktigt före äktenskapet, och sådana aktiviteter är alltid
övervakade av de vuxna. Sedan finns det förstås sådant som ordnas av ungdommarna själva, vilket anses lite farligt,
och att springa på sådant kan ge dåligt rykte det med.
Samtidigt ska vi inte alls ge sken av att det finns någon sorts ungdomskultur. Det sjungs samma sånger och dansas
samma danser i alla åldrar. De flesta ungdommar håller sig också till reglerna någorlunda, straffet för att ränna ute
på nätterna är inte utegångsförbud, utan snarare uteslutning ur gemenskapen och ätten vilket i princip är ett
dödsstraff.
De danser som finns är ofta av den typ som brukar förekomma i kostymdramor, fast kanske ofta lite mer fartfyllda, men
samma typ, där de dansande står i två led och sedan gör turer med varandra i vissa mönster.
När två personer umgåtts mycket brukar någon av dem helt enkelt ta upp frågan om de kan gifta sig. Detta är ofta lite
affärsmässigt formellt, men kan förstås lindas in i mer eller mindre romantik. Notera att de förhoppningsvis aldrig
vart helt ensamma under den här tiden.
Om paret är överens presenterar de varandra för sina respektive ätter. Detta är oerhört sällan något som kommer som en
överaskning för ätternas medlemmar. Det är inte ovanligt att presentationerna leder till två mindre fester. Om ätterna
anser att den personen inte är en lämplig kandidat har detta gjorts klart för ett tag sedan, det händer väldigt sällan
på presentationen.
Ätterna förhandlar om äktenskapet. Den först frågan är egentligen vilken ätt paret ska tillhöra. I juridisk mening
flyttar den ena personen över till den andra ätten och blir en del av den. Det är också ofta väldigt mycket det som
rent praktiskt händer. Den ätten som då får en ny person förväntas betala en summa till den andra. Summan kompenserar
den andra ätten för kostnaden med att föda och uppfostra medlemmen och för någon sorts framtida intäckt som nu
bortfaller.
Naturligtvis kan inte summan täcka hela kostnaden för en människas liv, i princip handlar det ofta om kanske något
års inkomster eller så. Den ätten som då "vann" paret förväntas nu också ge paret ett gott liv. Ätten står för någon
sorts hus, ser till så att båda medlemmarna har en försörjning och skapar ett socialt sammanhang. Ätten får helt enkelt
troligen lägga ut en ganska betydande summa pengar.
Det anses generellt bra om det inte är så att bara en person byter ätt, utan att de båda ätterna byter med varandra, så
att det är två par, varav det ena hamnar i den ena ätten och det andra i den andra. Då måste det förstås finnas något
lämpligt par, och här kan även allmogen sätta en hel del press på sina unga. Den vanliga lösningen, mellan två ätter
som har mycket kontakt med varandra, är dock att helt enkelt bara låta en sorts skuld stå mellan ätterna, tills nästa
par dyker upp.