Gränslandsvärlden

Giftermål.

När de unga, eller inte fullt så unga, tu har vart introducerade ett tag börjar ätterna förhandla om hur ett giftermål skulle kunna se ut. Ganska ofta görs huvuddelen av dessa förhandlingar av en mindre grupp representanter för respektive ätt. Förhandlingarna avslutas med att ganska många företrädare för de båda ätterna träffas och kommer överens om det sista och sedan har de en gemensam fest. Själva festen kallas för en förlovningsfest eftersom parets förlovning nu börjar.

Förlovningen är inte tänkt att vara så länge, det ska hinnas med att sätta ett datum för själva bröllopet, inbjudningar ska skickas ut och hinna svaras på och allt det praktiska ska lösas. Detta tar förstås tid, men förlovningar räknas ofta i enstaka månvarv.

Bland de högre stånden kan förlovningar vara mycket längre eftersom inbjudningar ibland måste skickas mycket längre, möjligen över hela landet. Det kan också hända att förhandlingarna vart avslutade redan innan barnen som ska giftas föds och i så fall är de tekniskt sett förlovade direkt. Eftersom det inte anses så bra att vara förlovad för länge brukar ofta någon detalj lämnas oförhandlad, bara för att det ska vara möjligt att säga att förhandlingarna avslutades i vanlig tid innan bröllopet.

Bröllopet.

Bröllopet i sig skiljer sig inte så mycket från vår värld. Det är ofta prästen som viger, men det är inte nödvändigt. Det är bara så att på de flesta platser är prästen en auktoritet i byn och är helt enkelt ett bra vittne. I samband med bröllopet brukar det vara en religiös ritual. Detta är formelt inte en del av bröllopet, det är bara vettigt att passa på när det är många människor samlade.

En bröllopsfest ska vara lite extravagant i förhållande till ätternas vanliga vardag. Allt annat anses mycket märkligt. Det ska vara mat och dryck och musik. För många människor är bröllop den sorts fest som bryter av vardagen och skapar historier och minnen. Det finns en speciel sorts galenskap som gärna får komma fram lite på bröllop, folk rider på grisar eller kastar sig med kläder på i sjön. Den som vanligen är tyst och eftertänksam kanske deklamerar vers.

Det är närmast nödvändigt att bjuda in alla i de båda ätterna till bröllopet, men om det kanske är den fattigare ättens tur att få paret kanske någon ur den rikare ätten ursäktar sig och inte kommer, för att den fattigare ätten ska slippa utgifter. Å andra sidan kan en sådan sak verka rejält förolämpande för den fattigare ätten (om den nu är det).

Efter bröllopet.

Det är sällan allting står redo åt det nya paret redan på bröllopsdagen. Var de ska få sitt eget boende har ofta vart en del av förhandlingen, men om inte ätten bara råkar ha ett hus över, vilket förekommer att de har, har de knappast hunnit bygga ett. Paret får ofta flytta in med en familj och i praktiken bli som deras arbetare (drängar) under en period.

Efter ett tag dock förväntas den nya ätten ge det nya paret arbete för dem själva och de verktyg de behöver. Det kan vara åkrar, hästar, hammare, ett bryggeri eller vad det nu kan vara som behövs. Ätten står också för parets hus.

Ibland kan detta med huset vara beroende av en flyttkedja. Något äldre par i ätten tar över det stora huset där den sista just dog. Någon tar över det huset som då lämnas och det nya paret får det tredje huset, som då sannolikt är mindre och sämre.